Som svensk i förskingringen får man ibland en häftig längtan efter vissa saker. Tex: Salmiakbalkar, torrkött, souvas, färsk fjällröding, blodpudding, fiskbullar och mesost. Nu menar säkert någon att de sistnämnda är väl inget att sukta efter men faktisk, när man inte ätit det på länge och det dessutom inte alls finns att köpa, ja då blir man ju rackarns sugen, till och med på blodpudding...
I söndags blev jag häftigt sugen på semlor, sådana kan man ju inte heller köpa här så det blev till att baka och sedan inkalla "barnen" till semmelkalas. Väldigt gott...
